.

spontan uppfattning: helt okej!
det kanske blir riktigt bra efter några gånger när deras nervositet har lagt sig lite.
gillade bäst morakören, rockmusik sjungen i kör är grymt! =)

saknar att sjunga i kör, vill sjunga nån annanstans än bara hemma hela tiden, och i kör så kan man ju göra det utan att känna sig helt utelämnad till ödet, man slipper stå där själv menar jag. =)
får se när det kan bli bara.. så vitt jag vet finns det ingen bra kör här i stan, eller quastakören är tydligen bra, men dom har fullt, så jag får inte vara med där! =/
men men, får fortsätta sjunga hemma, än har inte grannarna sagt till mig, haha =)

det här med körslag..sverige är ju såklart inte först med det, vilket man kunde förstå..
"clash of the choir" heter det i USA, och vinnarna från förra året går att skåda nedan med en av jordens finaste låtar:

"chemistry, either you've got it, or you don't.." - Meredith Grey

antagligen kommer jag inte vara så duktig och lägga upp sånt här varje dag.. men idag ska jag iaf!
och dagens tips kommer från Martina! =P thaaanks! =)

när jag tänker på hur jobbigt jag har haft den under min studietid här så inser jag att jag har utsatt mig själv för väldigt mycket. det är många gånger jag bara har velat ge upp, och det vet många av mina vänner.
när jag sen tänker på hur mycket jag har lärt mig av det, så inser jag att det har varit värt det.
det kan låta hårt, men man härdas och alla händelser har öppnat upp mina ögon.

jag har lärt mig mycket om mig själv och jag vet precis vad som krävs av både mig själv och av min omgivning för att jag ska må bra. dock kan jag inte styra över hur mina vänner och bekanta ska bete sig mot mig, och därför har jag lärt mig att det faktiskt i många situationer är jag som får anpassa mig.
men om det är positivt eller bara ett tecken på brist på hänsyn, det vet jag faktiskt inte.

jag kan vara rent förjävlig (ursäkta språket) vissa dagar, men det är ju sån jag är.. att lära sig hantera dom situationerna då jag inser att jag inte orkar med mig själv riktigt, det är att kämpa. och jag vet att alla som försökt, vet att det är svårt att ändra på den personen man är, och därför tror jag att man gör alla en tjänst när man istället försöker bita ihop och se de bra sidorna. för ser man bara de dåliga sidorna...ja då ska man nog försöka ändra sitt tankesätt..

rannsaka sig själv tror jag att det heter...en rätt bra sida hos mig måste jag erkänna.. =)

..har varit något jag varit lite skeptisk mot...
men det var innan jag läste en bok som handlade om mitt stjärntecken..
ibland var det som att boken var skriven med mig som modell, och det var nästan skrämmande hur bra det stämde in på vissa punkter..
men frågan (frågorna) är:
x  kan man skylla sitt beteende på sitt stjärntecken?
x  är jag inte kapabel till att ändra mitt beteendemönster på grund av att jag är född ett speciellt datum?
x  kan det verkligen vara möjligt att vi styrs av stjärnorna, månen och solen?


men mina vänner, eftersom det nu verkar vara så himla självklart hur jag ska vara och bete mig, och det till och med finns en bok som berättar hur jag är.. så ska jag, för eran skull, ge er en lektion hur jag fungerar (enligt boken).. så då vet ni vad ni ska försöka stå ut med tills jag har sett till att ändra de där mindre bra sidorna som solen/månen/stjärnorna har bestämt att jag ska ha..


Lektion 1

Alldeles som månen, härskare över hennes stjärntecken, ändrar sitt ansikte för varje natt, är hon en person med snabbt skiftande humör. Ibland är hon närmast överdrivet känslig, blyg och timid och ibland raka motsatsen, utåtriktad och färdig att ta hela världen i famn. Hon kan dränka sig i djup depression och hennes farhågor är vanligen en vag känsla av namnlösa faror som lurar i skuggorna. En barsk blick eller ett grovt tonläge kan räcka för att såra hennes ömtåliga känslor. När hon är sårad försvinner hon in i en förebrående tystnad. Men hon kommer över det och blir sitt eget trevliga, mjuka och förstående jag när månen ändrar sig.

<3 Limpan & Pevven.. syrran saknar er..