.

I just feel alive..

har ont i kroppen, bl.a. ett jätteont blåmärke precis nedanför knäskålen.. men så kan det gå när man ska leka rökdykare..hmm.. det var en upplevelse, inget jag skulle välja att göra igen, men tyvärr har jag inget annat val eftersom vi ska tillbaka imorrn..
dock tycker jag om min klass, det känns jättebra det här, och jag skulle aldrig någonsin få för mig att gå tillbaka till lärarutbildningen!!

konstaterandet att folk förändras kan man inte sopa under mattan..

åker upp till nyköping på fredag, ska bli riktigt skönt att få lite miljöombyte, har liksom vart lite mkt på sistone. men när jag tänker efter är det inte lång tid kvar innan jag mönstrar på...18 dagar närmare bestämt...det om nåt kommer att bli miljöombyte! fast jag längtar, bara andas okomplicerad luft..
som det ser ut nu kommer det här bli min sista höst i kalmar, får lite ont i magen när jag tänker på att jag måste bestämma mig för vad jag ska göra med mitt liv, om jag inte kommer in på kustbevakningen dvs.
om några månader börjar ansökningsperioden, och nu vill jag verkligen in på det där stället!!!

nee, kolla lite mer hockey (NH-Malmö) innan Grey's börjar.

byebye

idag har varit en riktigt bra dag! hör ni det?! jo, jag sa just att idag har varit en riktigt bra dag! skönt att slippa höra på mitt tjat om mina dåliga dagar va?!
det finns absolut ingenting som kan få mig att må bättre än jag..för det är bara mina tankar jag kan styra, och det är bara mina tankar som kan påverka mig!
så idag har det vart bra! en bra dag i kalendern att komma ihåg till nästa gång jag är trött på mitt liv..
när jag sitter här och tittar på mina 15 kollegieblock, så inser jag, för det första att jag inte behöver köpa ett kollegieblock till på flera år..men det var inte det som var viktigt....utan det jag har insett är att alla människor till syvende och sist funkar likadant. alla beklagar sig för varandra, alla tycker illa om saker som andra människor gör, och alla tycker mer eller mindre synd om sig själva. men som jag tidigare nämnt, är jag inget undantag! klart jag älskar att beklaga mig inför människor, men det är ju bara för att jag tycker synd om mig själv för att andra gör saker jag inte tycker om.. nån som inte håller med? - säg emot mig!
däremot hatar jag att jag inte kan säga till folk rakt ut vad jag tycker, för i slutändan är det jag som råkar illa ut eftersom det är jag som tänker på det...och vi vet ju alla hur jag blir när jag tänker..
men jag ska inte deppa ihop för det, jag tar en dag i taget, och kommer det ett bra tillfälle när jag kan vara ärlig och säga vad jag tycker, ja då gör jag det.. meeen, då kommer vi tillbaka till mitt lilla problem med tänkandet där, för så länge jag inte säger nåt, då kommer jag tänka på det..
men när det kommer dagar som idag, då tycker jag bara att jag är dum i huvudet som går runt och tänker på massa orelevanta saker som inte alls har så stor betydelse, och som inte alls är lika viktigt som att jag ska må bra. så idag mår jag bara bra! nice va? =)

nu blir det till att lägga matlåda, gjort supergod blomkålsgratäng idag, smaskens!!
au revoir*

Vilken kväll det var igår, och vad jag är glad över att den blev så himla bra!! =) Allt var verkligen lyckat, så alla problem kändes som bortspolade.
Har förövrigt aldrig känt mig så fin i hela mitt liv som jag gjorde igår.  =)

usch vilken dålig match! första perioden har ju vart fruktansvärd! massa utvisningar vilket har resulterat i två 5 mot 3 lägen, fördel Rögle..

resultat än så länge: 1-0 till hemmalaget Rögle..

för övrigt har jag tagit bort kommentarerna som bekräftade min dumhet angående de förbannade musklerna runt benet, jag anser att jag redan har massa konstiga tankar om mig själv och inte mår riktigt toppen, och jag hoppas att ni inte begär att jag ska kunna ta någon slags kritik överhuvudtaget just nu..

Snart är dagen slut.. och det har gått relativt bra måste jag säga, men bara konstigt att ställa om alla mina tankar och försöka tänka positivt..känns som jag håller på att hjärntvätta mig själv..

Och tack för kommentarer angående mitt förra blogginlägg, synd att jag är så dum som inte fattar att musklerna runt om benet blir starkare och skyddar benet från att brytas...jag är så himla ledsen för att jag sov på den lektionen de sa det. Men å andra sidan kan ni inte klandra mig för nåt, jag skrev att det var en dålig jämförelse...så det så..
För övrigt är det jättekul att få kommentarer, men jag skulle uppskatta om anonymiteten kunde försvinna så jag vet vem det är som läser min blogg..

Nu är det städning som gäller iaf, har tagit en liten paus och har ett välbehövligt samtal på msn med en av mina stjärnor. Snart är det dags för hockey, och lite köttbullar på det.. när man är pank får man ta det som finns i frysen..

Usch, idag blir ingen bra dag, det kan jag känna direkt... Vill bara inte...men eftersom jag "är så svår att lita på", så är det väl lika bra att bita ihop och låta sig ta emot massa skit..just nu finns det inget mer att göra känns det som!

Men kvällen är räddad iaf, är glad att jag fått den nya sportkanalen som tv4 har, Rögle - Nyköping visas kl.19.00, och jag längtar!! Jag hade behövt vara hemma idag, bara för mig själv...

Tänkardag idag igen...eller, iaf den senaste timmen. Ibland undrar jag hur skör jag är... Ena stunden kan jag gå runt och bara vara glad, le och hälsa på alla jag möter, men helt plötsligt vänder det och det känns som jag bara vill gömma mig i sängen och ha mamma som drar mig på ryggen och säger att allt kommer att bli bra igen. Men nu är inte mamma här, och lägger jag mig i sängen nu, så kommer jag ändå inte bli glad.
Jag hade ingen aning om att små ord och handlingar kunde såra mig så himla mycket, men jag antar att känslan förstärks när det kommer från folk man tycker bra om. Det kan också vara så att jag tar åt mig, men det är väl rätt naturligt, så varför skylla på det. Men det är inte kul, jag ser inget roligt i det, jag orkar inte med det mer. Folk jag pratar med säger att jag inte ska läggar ner tid på det för att det inte är värt det, och det håller jag absolut med om..men fortfarande är det så svårt att agera efter det, för jag kan ju inte sluta att tänka på det. Jag är besviken, det är väl egentligen det ända jag kan säga...fast förvånad också såklart, det här trodde jag aldrig. Men livet är fullt med överraskningar, synd bara att man inte kan få en ledtråd innan så att man kan förbereda sig.

Skolan har börjat, och just nu är det min ljuspunkt i vardagen. Jag känner mig bara så himla nöjd med valet som jag har gjort, och jag kan inte bärga mig tills det är dags att kliva ombord på mitt fartyg! Tänk de där åtta dagarna mitt ute på Atlanten, där det enda man ser är vatten...vilken frihet. Med min underbara klass kommer det bli ett äventyr att minnas för livet. Jag vill liksom stanna i det jag har nu, eller stanna där på båten, hon kommer bli min räddning. Jag längtar efter att se mig själv bli starkare och starkare för varje vecka som går, och få bekräftelse på att jag verkligen duger till något...för det måste jag se med egna ögon. För en gångs skull i mitt liv känns det som att jag har hittat rätt, och några speciella människor är guldstjärnan i kanten, och jag älskar ju stjärnor..

Nej, men ärligt talat, det här funkar inte alls längre, jag skulle kunna göra en dålig jämförelse och säga att jag ungefär är som ett ben du har i kroppen.. när du bryter benet så gör det ont ett tag, men det klarar av att läka sig självt. Men för varje gång du bryter det där benet så blir det svagare, även fast det växer ihop igen... så det läskiga är att när du har brutit benet så många gånger att det inte läker längre..då finns det inget att göra för att det ska bli bättre, för det kan aldrig bli så helt som det från första början varit..

i dagsläget verkar det som att alla är missnöjda.
missnöjda med skolan, missnöjda med kärleken, missnöjda med sitt liv överhuvudtaget.. 
andra personer gör istället så man får en tankeställare.. livet är så skört, man vet inte om man vaknar upp nästa morgon, man vet inte om man blir överkörd på vägen till skolan/jobbet, och i dagens sverige kan man inte ens vara säker på att man inte får en kniv i ryggen..
men jag måste erkänna, trots att jag har insett att livet är mer värt än att gå runt och klaga på, så har jag fruktansvärt svårt att agera efter det. jag klagar och går runt och tänker konstiga tankar, och jag uppskattar inte livet. jag uppskattar inte allt jag har, för det finns så mycket mer som jag vill ha. girighet kanske, jag vet inte..men i vilket fall som helst så blir jag redigt arg på mig själv att jag inte kan skärpa till mig nån gång.
varför ska jag gå runt och tycka synd om mig själv, och varför ska jag klaga på andra människor och deras sätt att vara, när jag inte är mycket bättre själv?
de senaste två åren har varit både terror och terapi för mig. jag har haft dagar då jag inte orkat gå upp ur sängen, dagar jag inte ätit, men sen har det även funnits dagar då jag har insett väldigt mycket saker. jag tror att en sån dag är idag.. jag är trött på mig själv, på min självömkan och på hela mitt levnadssätt. men även om jag vill ändra på mig, så är det så himla svårt. men å andra sidan kan man inte göra så mycket mer än att försöka...och med det menar jag även att man måste lära sig att ge människor flera chanser än att döma dom vid första försöket.. jag är inte perfekt, men det finns det heller ingen i min omgivning som är, så varför klaga och deppa? alla människor är sköra, vi måste ta bättre hand om varandra..