- jag tror att längtan är störst när hjärtat är fullast eller uppdelat

alla lampor är släckta i huset utom en, det regnar massor ute, och det känns rätt kallt inuti. utan att riktigt tycka på riktigt, tycker jag det är tråkigt att behöva sakna. jag saknar överallt, vart jag än befinner mig så är det något jag saknar. ibland är det skönt att sakna, och det är sällan det gör riktigt ont. nu gör det inte ont, men jag tycker det är tråkigt.
att inte riktigt vara nöjd är som en förföljare, för att ha massor men ändå inte vara nöjd är något återkommande, likt en höststorm, likt ett åskväder på sommaren. jag är inte otacksam, men jag vill ha mer. lyckan är total över allt jag har att vara glad för, och jag är nästan bortskämd. jag vill ha så mycket men får det inte.

jag är inte full, och jag vill inte påstå att jag svamlar heller. det är jag som skriver, det är jag som känner.
jag är lite rörig. det är lite rörigt.
att ha hjärtat på olika ställen tenderar till att resultera i rörighet.



Kommentarer
Postat av: Lina

Känner igen den där känslan. Att alltid ha något/någon att sakna. Är riktigt jobbigt men tyvärr nog något som tillhör livet....


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback