.

imorgon så här dags är jag på båten och väntar på avgång.
har packat allt..tror jag, och pirret i magen har väl lite svårt att lägga sig till rätta..
men det ska bli fruktansvärt roligt, och spännande förstås, och jag ska försöka att lägga upp lite bilder på bilddagboken http://misspearl.bilddagboken.se . Kommer antagligen inte kunna skriva så mkt här på bloggen eftersom vi inte är uppkopplade hela tiden, men jag ska försöka så gott det går.
frihet väntar och jag är glad att jag har fått chansen att åka iväg ett tag.
har inte så många förväntningar, vill bara att det inte ska blåsa alltför mkt, dock vet jag ju inte hur hon går i sjön, kan ju vara rätt stabil.. men det räcker nog med 13 m/s för att hon ska röra sig. fast vi får se, ingen som vet.
om 14 dagar är jag i New York en sväng...över dagen så där..känns konstigt att vara där så kort tid, men åker ju samma väg tillbaka, så två dagar kanske jag får gå runt där och njuta av alla intryck.
maten på båten ska tydligen vara bra, filippinare som är kockar, så det blir nog gott!

ha det nu så bra allihopa, jag kommer att tänka på er när jag hänger över relingen och spyr, och då kommer jag vara avundsjuk på att ni står med båda fötterna på land och slipper må dåligt.. annars kommer jag inte alls vara avundsjuk på er - för jag ska ut på det stora blå, och jag ska komma bort från avgaser, bilar, stress och intriger.
nu ska jag ha fem veckors terapi, och jag älskar tanken på havsluften, kan inte bärga mig längre, nu vill jag bara mönstra på och börja njuta.

ta hand om er och varandra så ses vi igen i november!

love* <3

Om exakt en vecka sitter jag på båten på väg ner till Antwerpen..shit..det är verkligen snart! Jag vet att jag ska åka iväg, men ändå har jag inte fattat det på nåt sätt..känns overkligt att lilla jag har fått en sån här stor chans som det faktiskt är att åka iväg.
Men det känns bra, jag inte bara tror att jag behöver det, utan jag vet att jag behöver det, för i dagsläget är det här det bästa som kunde hända mig!
Jag ska vara borta i fem veckor, och det är ju enormt lång tid egentligen, borta från all trygghet och allt jag känner igen. Det enda som väntar nu är ovissheten och atlanten, men vilken känsla sen...som sagt var, det bästa jag kan göra nu.

Helgen var underbar, bästa på länge!! Min diamond, Viktoria, hur ska det gå utan dig på stora havet? Vi diskuterade väldigt allvarliga saker i lördags du och jag, men jag skulle aldrig säga såna saker utan att mena det. Jag kommer att sakna dig så mycket när jag är på den där stora flytande prylen..men det vet du ju redan! =)
Du vet - "Just call my name - I'll be there"..

Annars var vi ute i lördags, hade mysig förfest med potatisgratäng och fläskfilé först, sen kom grabbarna grus och vi sjöng massa Boybandslåtar och drack massor med alkohol, sen kom Li och hon föll direkt för grupptrycket och började häva i sig alkohol hon med..haha, det låter ju helt hemskt, men hon låg ju efter. =P Vi cyklade iväg till kåren och där dansade vi massor och träffade trevliga människor. Sen slutade ju kvällen som det gjorde också, men det var trevligt..
Igår, söndag, var det bakispizza för hela slanten som gällde, gick inte upp ur sängen förrän kl.14..men så kan det ju vara när man är bakis...

Skola har det vart idag, tenta imorrn, så det blir till att plugga nu innan huvudet hamnar på kudden.. 

 Man behöver prata ibland, så är det bara, och det känns skönt när man har gjort det, oavsett om man har fått fram något vettigt ur samtalet eller inte..det befriar liksom litegrann - tack!


En vecka kvar...