.

när jag tänker på hur jobbigt jag har haft den under min studietid här så inser jag att jag har utsatt mig själv för väldigt mycket. det är många gånger jag bara har velat ge upp, och det vet många av mina vänner.
när jag sen tänker på hur mycket jag har lärt mig av det, så inser jag att det har varit värt det.
det kan låta hårt, men man härdas och alla händelser har öppnat upp mina ögon.

jag har lärt mig mycket om mig själv och jag vet precis vad som krävs av både mig själv och av min omgivning för att jag ska må bra. dock kan jag inte styra över hur mina vänner och bekanta ska bete sig mot mig, och därför har jag lärt mig att det faktiskt i många situationer är jag som får anpassa mig.
men om det är positivt eller bara ett tecken på brist på hänsyn, det vet jag faktiskt inte.

jag kan vara rent förjävlig (ursäkta språket) vissa dagar, men det är ju sån jag är.. att lära sig hantera dom situationerna då jag inser att jag inte orkar med mig själv riktigt, det är att kämpa. och jag vet att alla som försökt, vet att det är svårt att ändra på den personen man är, och därför tror jag att man gör alla en tjänst när man istället försöker bita ihop och se de bra sidorna. för ser man bara de dåliga sidorna...ja då ska man nog försöka ändra sitt tankesätt..

rannsaka sig själv tror jag att det heter...en rätt bra sida hos mig måste jag erkänna.. =)